Livet är för kort för att ta för givet
I morse dog en kille.
Jag kände honom inte så jättebra. Vi hälsade när vi sågs på stan. En kram kunde förekomma när vi var fulla och glada. Jag har bara umgåtts med honom och hans vänner några enstaka gånger. Men ändå är det fruktansvärt jobbigt och svårt att ta in. Ännu värre blir det när man ser hur alla nära och kära mår.
Det var i en brand i hans egna hem det hela skedde, och det var grannen som larmade för att han hörde brandvarnaren. Han dog på sjukhuset.
Då kommer dessa jobbiga tankar... tänk om grannen hade hört och ringt lite tidigare?
Så ska man inte tänka men det är ganska oundvikligt.
Alla mina tankar går idag till hans familj och vänner.
R.I.P Marvin.
Jag måste börja visa alla jag älskar att jag älskar dom. Måste visa det mer. Gör det ni med.
Ta ingen för givet.
Jag vill inte behöva tänka "visste han/hon att jag älskade honom/henne?" eller "Nu får han/hon aldrig veta hur mycket jag älskade honom/henne."
En dag är det försent!
