nucalop

Nu måste jag bara uppdatera för mig egen skull mest. Så jag inte glömmer! Jag gjorde mitt första statistjobb i måndags! Helt spontant var det. Oplanerat och kul! Skulle bara följa Emanuel dit och när vi kom dit så frågade hon om jag också ville vara med. Mycket roligt. Då har man fått se hur det går till under en filminspelning. Så efter det har jag legat i och sökt massa statistgrejs.
Eftersom jag inte har någon riktig utbildning så får jag börja såhär istället. Så småningom så får jag kanske lite mer avancerade roller.

Hur som haver. I tisdags fick jag ett mail om att jag var önskad som statist till någon bar-reklam som jag sökt. Hade tänkt fara men saker kom i vägen så det blev inte. Och i onsdags så fick jag ännu ett mail från ett seriöst produktionsbolag där det stod att hon hade hittat mig på filmcafé och tyckte att jag skulle passa till J-sons nästa musikvideo! Cooooolt! DE vill ha mig. DE hittade mig och kontaktade MIG för att DE ville ha MIG! Jag hade inte ens sökt den! Hah! Woooh!
Så imorgon bär det av till min allra första musikvideoinspelning. Tror det blir riktigt nice.

Och i torsdags ringde en annan kvinna från ännu ett produktionsbolag och frågade om jag ville vara med på ännu ett projekt som spelas in på tisdag. Minns inte ens vad det var.. hehe. Får ringa och kolla ordentligt på måndag typ.

Och i veckan har jag en jobbintervju... Och mest troligt en utbildning till ett annat jobb. Och ytterligare en skulle höra av sig i veckan. Ah. Så MYCKET hela tiden. Måste skaffa en almenacka. Dör min telefon så rasar mitt liv. (Har ALLT i den!)


Ehm... vad mer... Nä. Inget mer. Inte just nu iaf.


HEJSVEJS!




Hemligt meddelande: JÄDFA, DLM!

Tja. Var ska jag börja? Har varit i sthlm i... 3 veckor nu. Tiden går jävligt snabbt samtidigt som den går helt fruktligt långsamt. Skumt det där.
Nåja. Jag har iaf hunnit få jobb. Det fick jag redan första veckan för att jag är bäst.
Är Nanny åt en 4 månaders-bebis. Snart även åt en 1,5 månaders. Och snart kanske åt fler.

Idag ska jag börja sälja min själ till Djävulen. Det blir intressant.

Vi (JEN; Johan, Emanuel, Nicole) bor just nu i Södertälje hos min morbror i hans källare. Det funkar men det är som lite trångt oså. Vi letar en 3a eller 4a. Helst 4a. Vi har redan fått tre lägenheter som vi tackat nej till i sista stund pga att de är så jääääävla långt bort. Pendeltiden till jobbet och tillbaka vill vi inte ha på mer än 2h. Hä funk som it!

Hmm.. vad mer... Vi har börjat en kvällskurs med en lärare/skådespelare vid namn Vladimir Dikanskij. Är tyvärr inte jättepepp på den. Men så är det. Nu har vi anmält oss och måste betala!

Har hunnit med att bli uppraggad av en kille som påstod sig känna massa heta kändisar i USA och ville hjälpa mig med både sången och skådespeleriet. Emanuel och Zak protesterade och sa att något kändes skumt med killen. Jag trodde på det och sket därmed i att träffa honom och det visade sig att Emanuel och Zak hade rätt. Eller ja, vi vet faktiskt fortfarande inte om han var den han sa, men en sak vet vi, och det är att han inte hade gett mig något gratis. Han hade antagligen krävt ett smakprov på min kropp, and I ain't sellin'!
Åh, så mkt jag kan skriva om detta men inte orkar. Typ visa er alla sms han skickade.
LOL säger jag bara. LOL.

Har även blivit uppringd av kanal 5, wipeout. De ville att jag skulle komma på en casting till wipeout. Kul! Dock så hade jag glömt ändra min adress på sidan de hittade mig så castingen var i Östersund. Dit har jag EJ råd att ta mig så jag sa att jag tyvärr inte har råd och att jag faktiskt bor i Sthlm nu. Han svarade då med att han ska försöka få en till casting i Sthlm och att de kommer ringa mig om det blir fallet. Så det blir nog kul!

Nä. Fan. Nu ska jag kolla på lite mer lägenheter, sen duscha, sen fara iväg på utbildning!

Och tyvärr kan jag inte säga att jag saknar er där hemma :P Har för mycket i tankarna här nere! Sorry! Men jag älskar er ändå! :) <3

Ni får en bild på Lam-trion, A.K.A JEN/NJE/NEJ.



Så! Nu har ni fått en SNABB update. Har hänt sjuuuukt mkt mer men ni kommer aldrig orka er igenom den texten och jag kommer aldrig orka skriva den. Heh! Jag har det iaf väldigt bra! Det enda som saknas nu är boende!

PUSS PÅ ER!

Nu sitter jag på bussen mot Umeå. Där ska jag hänga med Elin tills på söndag. För att på söndag bär det av mot Stockholm. Så sjukt läskigt. I morse ställde jag väckarklockan på en timme innan vi egentligen skulle stiga upp enbart för att få njuta en sista timme av att ha Zak bredvid mig i vaket tillstånd. Jag vet. Jag är fånig. Och drama queen. Men sån är jag. Sen kom hans familj och hämtade honom och Nickan grät. Både innan de kom och efter de hämtat honom. Och medan. Jösses! Jag slutar aldrig böla. Sen packade jag det sista och sen kom fina mami och hämtade mig och körde mig till bussen. Thank god. Har ingen aning om hur jag ska kunna bära all packning själv. Man skulle kunna tro att jag ska flytta när man ser packningen.oj väbta! Det ska jag ju. Heeehe.... Nä. Nu ska jag sluta vara ledsen. Jag hatar att jag har sån grov enorm separationsångest. Jag kommer ju kunna träffa zak och familjen snart igen liksom! Well well. Nu äre ses aldrig! Puss till zak! Stora kramar till mami och syskon och vänner! Peace. /Cool-Nickan P.S. Sorry, inga radbyten pga bloggning från bajstelefon. Vet ej hur man gör. D.S.

Igår skulle vi ju som sagt göra en vattenövning i sjön. TRO MIG NÄR JAG SÄGER ATT DET VAR KALLT. Jag dör! Eller dog. Nästan. Wacka wacka! Nåja. Jag kan ju berätta lite om vad vi fick göra. Vi kom dit och bytte om till badkläder, delades in två och två, jag hamnade med Emanuel, och sen skulle vi ner i vattnet gå ut till axelhöjd och där skulle vi andas in så mycket luft vi kunde, fylla hela kroppen med luft, och sen ner precis till under ytan och trycka ut ALL luft så att vi skulle sjunka. (Anledningen till att vi skulle vara två och två var för att hålla koll på varandra så att ingen drunknade eller var under vattnet utan luft för länge.)
Både jag och Emanuel klarade det väldigt fort. Så vi testade det några ggr och sen fick vi en ny övning. Och det var då att gå ut till samma höjd på vattnet och andas in massa luft och springa i vattnet. Sen skulle vi prova samma sak men istället för att andas in skulle vi då andas ut all luft coh sen springa. Detta för att se vilket som gick lättast. Och det som gick lättast var då utan luft.
Sen efter det så fick vi ännu en ny och denna gång skulle vi skrika till varandra under vattnet. Först med typ en meters avstånd och sen öka avståndet mer och mer och se hur långt ifrån man kunde vara varandra och fortfarande höra. Vi stod aplänge ifrån varandra och vi hörde varandra sjukt bra. Det var coolt. Sen skulle vi försöka höra VAD vi sa. Vi testade att gå närmre varandra då. Och jag sa "oj vad jag fryser" och Emanuel hörde det när vi tillslut ställde oss typ 3 meter från varandra.
Grymt!

KALLT som fan att vara 30 min i vattnet men lärorikt!

Nu ska jag ut och springa!!! ADJÖ!

Idag har vi en ny övning på g. Eller ja två. En som är igång as we speak. Men den kan jag ej tala om desvärre. Den andra är att vi kl 13 idag ska samlas med badkläder på och gå och "bada" i sjön som är typ 14 grader. Lovely! Det ska bli någon andningsövning coh huvudet ska under vattnet.

I morse så körde jag och Emanuel morgonträning som då är löpning i skogen. Vi hade bestämt oss för att köra hårt och tro mig när jag säger att vi gjorde det som fan. Lite för hårt, stackars nya ettor. Heh. Men på fredag håller vi i morgonträningen igen och då ska vi köra hårt igen, dock kanske lite lugnare. Men inte mycket. Höhöh. De ska härdas!

Vad mer... Inget tror jag. Jo, jag och Pettan fick köra en "det händer nu" - övning. Tur att just hon och jag har slgits/battlat ett par gånger förrut och vi båda är med på att köra all out. Vårt scenario var att Pettan hade varit otrogen mot mig och när han då säger "det händer nu" och klappar en gång så ska vi vara mitt uppe i ett slaggsmål. Så det blev en del örfilar och armbågar i ögon och knytnävar i halsen. Heh. Man känner iget när man väl är mitt i det men efteråt... AJ.

Nu ska jag nog lägga mig o sängen och chilledilla liten smula innan det är dags för lunch och sen att dö av frossa.

Här är jag och min battle-vän! hehe

Igår kom jag tillbaka till burran! Det kändes väldigt dubbelt. Jag tycker det är så jobbigt att flytta och börja känna sig "trygg" på något annat ställe med det har ändå gått väldigt bra. Mycket tack vare att Pettan, Haffe och Emanuel är här också!

Idag gick vi alla fyra till gymmet. Jag och pettan motionerade. Jag cyklade 2,3 mil!! Känns grymt bra! Har varit alltför slapp under sommaren så det var grymt skönt att få svettas lite (läs mycket).

Snart ska vi samlas i kapellet, så då får man se allt nytt folk som ska gå här i år. Spännande!

Jag ska försöka börja blogga lite igen så att alla som vill kan följa mina fullt intressanta dagar här i burran. Händer saker hela tiden!! :D

Eftersom jag inte uppdaterat alls i sommar tänkte jag bara dra lite höjdpunkter!

Första var nog när jag for tillbaka till burran för att se duktiga klasskompisar spela upp tribadernas natt.




Jag och Zak firade 3 år!



Mina sytrar kom och bodde hos mig och Zak i en vecka!





Spontanåkte ner och hälsade på pända och lekte både modell och fotograf!






Ja. Det har väl hänt massor mer men det här var en liten del.

Nu har Spättan kommit och vi ska nu gå till kapellet och antagligen höra rektorns välkommen-tal!

VI SES! PUSS!

Hej på er! Längeesedan!

Ser i mitt förra inlägg att jag skrev att jag lyckats SUPA bort två jobb. FELSKRIVNING. Det jag mendade att skriva var suMpa bort två jobb. Har alltså ej missat jobb pga att jag supit. Hah.

Sommarlovet hittills har väl varit... händelselöst i princip. Händer inte så jättemycket! Har iaf hunnit hänga emd saknade vänner, ätit hos Zaks föräldrar, umgåtts med familjen...
Sen har jag även hunnit träffa fin-pettan! Hä kändes bra! Och har även pratat några ggr med Emanuel och lite med Joz i telefon. Så jag hinner uppdateras om deras liv :D

I lördags var jag på western farm i Boden med Challe och Elin. Det var kul! :D Här är en vimmelbild på oss!



Nu kommer mama snart och hämtar mig så hinner icket skriva mer!
Tråkigt med vädret. Man blir inte så pepp på att springa när det regnar. Men men. Får väl se om jag drar en kort runda senare ändå!

Äh, ska försöka ta tag i bloggandet igen! Har inte så mkt annat att göra egentligen ändå! ;)

Jahallåja.

Nu har jag sommarlov. Jag har lyckats supa bort två jobb, otroligt klantig. Så denna sommar är jag arbetslös och därmed pengalös. Jag vill ej gå in på det mer då jag får panik och ångest av tanken.

Jag gjorde mitt slutprojekt för exakt en vecka sen. Är evigt tacksam till er som kom från piteå för att se! Monologen jag framförde blev ca 50 minuter. För ett år sedan hade jag aldrig kunnat tro att det skulle vara möjligt att jag skulle klara av att stå HELT själv på scen i 50 min eller att lära in en 50-minuterslång text. men det var det. Och roligt som FAN har det varit!

Sista dagarna på skolan har varit väldigt roliga. Sista timmen på skolan spenderades sovandes tillsammans med mina fina Emanuel, Joz, och haffe i soffan. Trötta själar. Sen kom mami och hämtade mig och jag klarade av att säga hejdå utan tårar, dock så kom tårarna i bilen.
Det var riktigt jobbigt att låsa mitt rum för sista gången. Och att säga hejdå till mitt hem som har kommit att ligga mig varmt och tryggt om hjärtat. Och förstås att inte veta vilka av mina fina klasskamrater jag kommer se igen till hösten. Några har jag alltså sett för en sista gång :(
Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag är mest ledsen över. Att jag inte har nåt jobb? Inga pengar? Inget hem som känns som mitt eget? Att jag saknar mina skådisar? Att sommaren kommer bli lååååång på grund av allt detta?
Ingen som vet. Only time will tell.

Dessutom så går jag och panikar över ifall jag har valt rätt rum till hösten. Jag valde ett stort, det hade jag nu i år också. Men det var så tomt eftersom jag inte fyllde upp det och kändes därför mer som bara ett vanligt studentrum. Funderar på att ta ett litet istället så att jag kan göra det helt mysigt. Har dedan planer. Sen är det även skönt att om jag tar ett litet så vet jag vem jag kommer dela toa med. Tar jag ett stort rum så blir det en helt ny random människa. Och detta året har bevisat för mig många gånger om att jag inte kommer bra överens med alla. Så det skulle också vara skönt att veta helt säkert. Men jag har ett par veckor kvar att bestämma mig på. Jag ska grubbla lite till.

Det enda som är bra med denna sommaren är att jag får massor med tid att umgås med Zaki och mina fina vänner och finfamiljen! <3

Nu ska jag in till stan tror jag. Se om the phone house vill göra nåt åt min telefon som hänger sig och fular sig stup i kvarten. Det är dags nu!

Dang!

Long time no seeee..... Men ändå har jag trogna läsare som tittar in varje dag. Fina ni!

Just nu håller alla i klassen på med ett eget slutprojekt. Jag har valt en monolog som heter "brev till en dotter". Den är SUPERrolig att jobba med och jag tror på att jag kommer lyckas få den ganska bra faktiskt.

Det som är tråkigt är att vi jobbar så mycket att jag inte hinner hem till Zaki :(.... Men snart slutar skolan och jag får sommarlov, då kommer jag vara hemma lääääääääängeeee!


Det är dessutom inte bara sin egen monolog man jobbar med. Alla fick varsin "skugga". Skuggan ska alltid vara med på alla rep och regissera och vara ett öga utifrån. Så det är mycket jobb! Jag och Pettan är varandras skuggor och det funkar hur bra som helst. Idag har vi kört en del av min monolog. TRAGGLAT som fan. Jag pratar nämligen för fort. MÅSTE öva på att dra ner tempot även i vardagslivet. Jag har fan inte SÅ bråttom någonstans...

Well well, nu är det dags att skryta.
Igår var jag ute och terränglöpte tillsammans med Palle, en man som jobbar som personlig tränare bland annat. RIKTIGT bra på att peppa. Vi sprang i 55 min. Jag var tydligen den första på edelvik som klarade den eviglånga branta backen vi körde. Det kändes nice. Var även en tröst då vi kom upp för backen och jag höll på att svimma och knappt kunde andas så vi var tvungna att stanna och Palle fick knäcka till lite koter i ryggen som var ivägen för min andning. Haha. Sjukt. Men efter det så gick det bättre. Var DÖD när jag kom hem.

Ikväll körde vi igen. Dock så skippade vi backen och körde en lite längre men mindre "backig" runda istället.

Första gången jag testar att springa i terräng. MYCKET jobbigt, så otroligt jobbigt, men fantastiskt roligt!
Palle utnämde mig även till "bäst i test på Edelvik i löpning". Känns hur jävla bra som helst. Jag har som aldrig sett mig själv som en löpmänniska men när man får höra såna roliga komplimanger så känns det ju otroligt roligt.
Dessutom så sa han såhär igår: "Jag är så SJUKT imponerad av dig. Det är ett riktigt spurt i dig! Men jag är inte förvånad, för väldigt många har sagt att du är duktig"
VAdå många liksom? Vilka? haha. Så kul!!!

Well well, imorgon är vilodag, men sen måste jag springa 2 ggr under helgen har jag satt upp som ett eget mål. På tisdag kör jag med Palle igen!
Konditionen måste bli bättre. Innan jag slutar skolan ska jag fan försöka mig på den där jävla backen utan att få nära-döden-upplevelse!


Och justja! Barnföreställningen vi gjorde blev en sån otrolig hit! Dagis i Umeå har sett den på youtube och har önskat att vi ska komma och spela upp den. Så till hösten har vi ett projekt! ASKUL!!!

Och sen har vi ju även gjort ett prank på Lusth i vår klass.... SÅ SJUKT KUL! Det finns upplagt lite här och var, och hittills har det sammanlagt fått ca 24 000 views!!! INSANE!!!

Här är det för er som inte sett det än!







Nu ska jag sova för imorgon blir en ny hård dag med massa rep!


Sov gott och så höres vi!

Idag är pluggdag! Jag tillät mig att sova till 12 idag eftersom jag fick drygt 2,5 timmars "sömn" på lägret natten innan. När vi steg upp bestämde vi oss för att göra lite bacon och fattiga riddare. GOTT! Sen höll vi på att prata om vad vi skulle göra idag då det är valborg. Vi bestämde att vi skulle ringa Zaks mmma och kolla vad de har för planer så han gick upp för att hämta sin telefon och när han var däruppe hör jag ett stönande suck/skrik:
"Neeeeeeeej! Faaan... jag jobbar ju idag!! Jag började för *** sen! Hade helt glömt bort det" Kommer inte ihåg hur sen han var därav stjärnorna. Han hade alltså helt glömt av att han skulle jobba. Inte så konstigt iofs med tanke på att han bara har jobbat tisdagar och torsdagar i knappt 2 månader och innan det inget alls i typ 5 månader. Så han skyndade sig iväg till jobbet och hann  inte ens äta av godfrukosten.
Han jobbar dessutom till 20.45 så planer ikväll har vi icket.

Jag tar mig tiden att plugga idag. Jag har redan lyckats korta ner min monolog från 28 sidor till 9,5. Och nu har jag lyckats få ner den till typ 8. Det borde bli bra. Har dessutom 5 låtar också så det blir nog runt 40 min ändå. Känns bra.
Det jag har att göra är en grundlig karaktärsanalys. Sen ska jag dela in manuset i avsnitt. Det blir ett nytt avsnitt varje gång det byter känsla i texten. Sen ska jag namnge varje avsnitt. Efter det ska jag skära ner den i meningar. Varenda liten mening ska delas in och på varje mening ska jag bestämma hur känslan ska vara, hur hög intensitet jag ska ha och vilket tempo jag ska ha på just den meningen. Hä som att jag har en hel del att göra!

Mitt mål är att bli klar imorgon kväll så jag kan börja repa in texten på måndag.

Vi har även delats in två och två. Man har alltså fått en så kallad skugga. Min skugga blev Pettan. Känns hur bra som helst. Skuggan ska alltid vara med när man repar. Och den ska sköta ljud och ljus. Och även hjälpa till att regissera och vara ett öga som ser allt utifrån. Jag är ju då Pettans skugga coh ska göra samma mot henne.

Nu har jag ej tid mer! Ska plugga en skvätt mer. Har satt upp ett mål som måste vara klart innan jag får gå ut på en promenad och gå och handla lite.

Later skater!


Just ja! Min plan är att visa upp min monolog den 27, 28 eller 29 Juni. Så lägg in det på minnet ni som vill komma och titta! :)

Namn: Majken
Ålder: 22
Bostadsort: Umeå
Yrke: Pluggar till psykolog.

Hon är en riktig argbigga.
Hon tycker håller på att göra ett arbete om människans psyke. Hon tycker om att bryta ner folk, att skapa konflikter och se hur folk reagerar på det hon gör och säger. Hon brinner för sitt jobb och har inga andra intressen förutom att se på romantiska komedier.

Det började med en bussresa tillsammans med elva stolpskott. Bussen gick sönder 3 km utanför burträsk och passagerarna hade inget annat val än att behöva övernatta i ett gammalt bönhus till dagen efter då bussen förväntades blivit lagad.
Eftersom Marika inte är så glad av sig så kände hon direkt att det kommer bli en lång natt. Och det blev det. Det var folk från hela sverige som var med på bussen, det fanns Rakel, en kvinna som betedde sig som en orm. Och så hade vi Laura som påstod sig vara ett medium. Vi hade ett lesbiskt par, Emma och Elin, som fick ta en del skit från många. David, en porrstjärna. Melanie, en big brother-vinnare. Karola, en bonde. Tanja, en finsk lastbilschaufför. Fredrik, en gnällig 16 åring. Ett par där Stefan var fågelskådare och Sara var en stand up wannabe.
Ja, det var väl alla tror jag.
Majken (min karaktär) hon lyckades skapa konfliker som det stormade om det. Hon snodde saker och fick de andra att skylla på varandra. Hon sa elaka kommentarer. Hon spred falska saker. Hon bröt tystnadsplikter. Och hon antecknade ALLT.



Ja, det var väl i korta drag.
För er som inte fattat så åkte vi iväg med klassen på ett improvisationsläger. Vi alla fick en karaktär med bakgrund och egenskaper och allt och så skulle vi vara den i ca 20 timmar tills vi blev hämtade dagen efter och Samuel sa åt oss att vi kunde gå ur rollen.
Det var så OTROLIGT roligt att få vara i en karaktär så länge. Vi kom typ kl. 13 igår och blev hämtade typ 10 idag. Galet. Det var riktigt svårt att bryta karaktären när de kom och hämtade oss idag.
Det var ganska svårt att komma in i min karaktär eftersom jag kände mig så dum i början när jag skulle säga taskiga saker för att bryta ner. Men när jag väl kom in i karaktären så fanns det fan inga gränser. Och jag menar inga. Det var roligt. Jag var som dum med alla.
Laura sa en gång "Hä som att du byt lag lite då och då"
För att jag som ibland var dum med nån och sen nästa sekund försvarade den.
Då svarade jag (Majken) "Nä vettu Laura, hä som att jag är ett eget lag. Hä som att hä är det bästa laget"

Ja. Jag kan inte skriva allt. Men jag kan LOVA att det var roligt. Och det var väldigt svårt att inte skratta många gånger. Jag som skrattar var sjätte sekund som Nicole var tvungen att byta till att aldrig skratta som Majken. SVÅRT.
Man blev dock väldigt less på varandra. Det var dock nog mig och Laura som alla hatade mest. Vilket är förståeligt.

Just det ja! Jag var ju från umeå. Det var OTROLIGT svårt att prata den dialekten så jag utvecklade det och breddade den lite. Pettan sa att det blev som lite arjeplog över den. Jag har ingen aning. Jag pratade bara som jag tyckte kändes rätt. Och nästan varje mening började jag med "hä som" för att det ledde in mig rätt. Annars kunde jag råka ta över någon annan dialekt som fanns där.




Jag har som kommit hem nu till Piteå. Men ingen Zak hemma. Synd. Jag som tänkte överraska. Han trodde inte att jag skulle komma hem alls i helgen tydligen.
Nu ska jag se vampire diaries. Och sen ska jag plugga tror jag. Zak ska på bio med sin bror och far ikväll.


Hä blev som ett långt inlägg men he känns som att ni som it måst läsa om ni it vill för jag tro som ändå it att de flesta av er kan läsa.
Kommentarer i denna stil var min bag under tiden i bönhuset!

Ja, long time no see! Eller reed! Eller så.

Nu är jag full och glad. Hello there fjortis-Nickan som måste nämna fyllan. Jag har iaf haft en trevlig kväll. Tredje kvällen i rad som vi blev bortbjudna på mat, jag och Zak! I torsdags vare hos underbara svärfamiljen, igår var det hos Hugos fina mamma, och ikväll var det med sötis-Mami hos Bomans med flera!

Superdupertrevligt!


Vi gick iaf ut. Tanken var att vi skulle fara och festa med Emmy. Men allt blev så sent och det uppstod lite hinder så vi hamnade på Kalles. Där träffade vi min fina syster. Och fina Fredrik Forslund. Och ja. Massa fler. Det var trevligt. Nu sitter vi hemma hos oss på efterfest med Jimmy, Sebbe, jag, Zak och Hugo.
Jag hoppas lite att de ska fara snart. Otrevlig host. Men jag är bara så oändligt trött. Inget ont mot dem. Hoho. Är bara trött!

För att komma ifrån ämnet lite så kan jag ju berätta att jag äntligen har fått tips på hur jag kan börja jobba med mitt slutprojekt! Jag har velat jobba hela lovet men jag har inte alls vetat hur jag ska gå tillväga så i förrgår chansade jag och statusade (på facebook förstås) "Men var fan börjar man? HUR börjar man? Tips någon som vet?" Med världens tur så råkade min lärare faktiskt vara inne på facebook JUST DÅ så jag fick svar typ direkt och kunde påbörja mitt långa arbete. Har inte kommit så jättelångt men nu vet jag iaf hur jag ska gå tillväga!

Btw jag hoppas att ni vill komma och titta på när jag framför mitt sluprojekt. Jag är otroligt nöjd med min monolog hittills. Så det skulle vara kul om någon vill komma och kolla! jag siktar på att den ska vara mellan 30-40 min. Tänk ändå, 30-40 min ENSAM på scen. Det är fan jäääääävligt lång tid alltså!! Hehe. *Nervöööööös*


Well well. Jag vill bara säga att Zak är den finaste och sötaste och snyggaste och bästa människan jag vet, och jag älskar honom av hela mitt jävla hjärta! <3<3<3

Det kan väl förtjäna ett par fina bilder på en av de bästa dagarna i mitt liv. (En födelsedagspresent av Zak till mig: En helg i Kåbdalis, typ 2 månader efter jag åkt skidor för första gången i hela mitt liv med hans mamma och syster och blivit helt förälskad i det).








Nu ska jag hoppas på att boysen som ej bor här snart drar, för att somna i detta oväsen är omöjligt.

Idag så skrev min pappa till mig på skype. Vi kom på att vi båda hade skype igår. Segt. Men sen kom han på att mina syskon och deras mamma i danmmark också har skype så vi satte en tid då alla kunde. Så nu har jag precis skype:at med min pappa i USA och systrar + Anja (deras mamma) från danmark. Sen kom min farmor hem så fick jag se henne också lite (hon också i USA). SÅ HIMLA HIMLA GLAD!!!!!!!!!





GLAAAAAAAAAD!!!

Idag har jag spenderat dryga 9 timmar med att då vara regissör eller ljudtekniker eller ljustekniker. Och nu kl 23 hade vi ljusmöte som varade tills nu. Eller ja, några kanske är kvar. Behöver jaf nämna att jag snart dör av utmattning! Det tär på hjärnan!
När klockan slog 00.10 så avbröt de mötet vi hade för att sjunga för mig. Eller ja. JAG avbröt mötet med att sjunga "jaaaaaaa....... må jag leeeevaaaaaa" sen hakade klassen på och tog över! hehehee. vad gör man inte för en sång lix! Sen fick jag några kramar. Heh. Kul. Faktum kvarstår att jag är ett enormt skämt. Men men. Det har jag haft 22 år på mig att vänja mig vid. Även kommentarer som "haha... vaaa... fyller du år första april... vilket aprilskämt! höhöh". 
Okeeey.... this is news to meee... NOT.


Nä. Nu måste jag sova. Jag är asnervös inför imorgon. Speciellt inför Roxannas som är svårast då jag ska sänka två ljus, samtidigt som en låt ska slås igång, samtidigt som två andra ljus ska upp. JAIKS! Men... Jag får göra mitt absolut bästa. Jag ska ge allt jag har. Mer kan jag ej göra. Hoppas HOPPAS det ska gå bra!
De jag hjälper är då Lusth, Pettan, Emanuel, Haffe, Roxy, Emzor och Jozie.

Efter det är klart med uppspelningarna så drar jag hem till Piteå där Zak väntar! heh. Och så kanske mamma kommer på kvällen.


Nä. Nu måste jag sova. Upprepning. Aaaråå. Adjö. Godnatt!

Puss och kram från en numera 22-åring. HEEEEH.

Idag har jag verkligen haft fullt upp. Ingen tid för vila här inte! Jag har lovat 6 pers i klassen att vara ljus- och ljudtekniker åt dem, varav två styck jag ska agera lite regissör. Det är väldigt kul och väldigt lärorikt.
Samtidigt som det känns lite tråkigt att jag inte får göra en egen föreställning så känns det även väldigt kul att få lära sig lite mer om sånt jag tycker är svårt.
Jag är väldigt tacksam också att de vågar lita på mig med deras föreställning. Mycket kul!

Sen ska ni få höra nu om en liten incident som hände tidigare ikväll... En incident som får mig att ifrågasätta om jag verkligen ska fylla 22 på fredag eller inte.
Jag skulle gå ut och röka med Emzor, så jag stängde dörren till mitt rum. När jag kom tillbaka från ciggstunden så var min dörr öppen... Märkligt tänkte jag samtidigt som jag tar ett steg in i rummet. DÅ flyger både Haffe och Emanuel fram från min garderob och jag skriker och smäller igen dörren, med dem på insidan och mig själv på utsidan. Och sen... tro det eller ej... Jag kissar på mig. Inte mycket. Men det hände fan. Så sjukt. Sen föll jag ihop på golvet och grät en liten rädsleskvätt.

Jag tycker det var väldigt jobbigt just då, men i efterhand så tycker jag att det är väldigt roligt med utdragna skämt / skrämningar osv osv.


Nu MÅSTE jag sova. Eftersom jag ska hjälpa 6 pers imorn innebär det att jag ska spendera MINST 6 timmar i salen med FULLT fokus. Så... Det gäller att sova. Börjar 08.30.


I överimorgon får jag äntligen åka hem till Zak igen. Det ska bli skönt! Fina fina fina Zaki. Det ser jag fram emot!

Nä. Nu är det fan nässpray som ska skjutas in i vardera näsborre för att sedan släcka ljuset och falla ner med kinden mot min icke så sköna kudde med mitt supersköna täcke + filt som omsluter min kropp.

Eh.
Ja.

Ja, jag är då fortfarande sjuk. Har varit hemma två dagar från skolan. Och under den tiden har resten av klassen fått en läxa; att göra en föreställning baserad på snövit och de sju dvärgarna på 10-12 min. Jag missar det. Men jag får iaf agera ljud och ljus, och även regissera lite. Så det är väl kul.
Enda anledningen till att jag kom tillbaka idag var att vi ska jobba med barnföreställningen imorn, vilket jag när jag kom hit fick veta att min grupp helst inte ville eftersom de vill jobba på sin föreställning. Vilket innebär att jag kunde stannat hemma och blivit frisk. Men men. Nu är jag här iaf. Och får som sagt hjälpa till lite ändå.

På fredag fyller jag fan år. Det är insaaane. På lördag tänkte jag ha födelsedagsfika för la familja. Men mama ska ner till ... ehm. Vet inte. Neråt iaf. För att göra nåt stamtavletest med hennes hund. Så hon kommer inte kunna komma. Tråkigt. Men mina syskon ska iaf komma. Och så ska jag bjuda svärfamiljen och hoppas att de vill komma och smaka på lite fika. Vi får väl se om någon dyker upp!

Nu ska jag ringa Zaki och säga godnatt och sen ska jag fan sova. Måste vila upp kroppen. Är så matt och svag. Hatar att vara sjuk :(

Jag kom på att jag glömt berätta hur det gick på min audition förra veckan. Jag tror at tdet gick bra. Jag gjorde dialogen, den kändes sådär. Sen monologen, den kändes bättre. Sen skulle jag ta en stol och sätta mig framför juryn som bestod av 5 pers, och så skulle jag få ett ord att improvisera på, och jag fick sluta babbla först när Samuel avbröt mig. Ordet jag fick var "smiskmedel". Fråga mig inte vad det är, men i min improvisation så var det något snuskigt som kunde gå väldigt fel. Jag berättade om en kompis jag har som testat det- hon hamnade på akuten. Osv. osv.

Jag tror hur som helst att jag känner mig nöjd. Och hur det ska gå nu får vi helt enkelt vänta och se.


Nu ligger Zaki förstås och sover. Jag har varit vaken sen kl 09.
Jag tror att jag ska se lite BB i brist på annat!

Idag har vi då fått visa upp våra scener som vi jobbade på igår. Vår blev drygt 10 min lång. Det fick vi höra lite ironiskt av Klingvall. Hehe. Efter det så ville han ha tre frivilliga. Jag har tyup varit frivillig hela veckan på typ allt så jag tittade mig omkring och tänkte ge de andra en chans. Ingen sa nåt så jag gick upp. Det gillade Klingvall. "Jag gillar att du alltid står uppe på scenen innan jag sagt klart att jag vill ha någon frivillig. Det är bra! Det gillar jag! Då slipper jag tjata på någon!" Så det var ju kul!
Hur som haver. Vi skulle välja varsin mask. Jag valde Pantalone. Oj. Det fick jag bittert ångra då det visade sig att vi skulle springa runt och runt och runt och runt. Och sen göra en liten scen. Pantalone är då, för er som inte vet, han som står med hälarna ihop, börja knän, höfterna fram, ryggen krökt, och händerna rakt ut. När han springer så använder han händerna för att "ta bort luften" som saktar ner honom då han inte tar sig någonstans efetrsom han är så gammal och har så böjda ben. OJ vad trött jag var efter den timmes övningen. De som tittade på hade ju det skönt och lugnt och kunde bara titta på. Hehe. Men jag är glad att jag gjorde det. Jag har verkligen fått smak för Commedia dell'Arte! Riktigt riktigt kul. Svårt. Men kul.

Well well. Sen fick vi lite regi och lite tips på hur vi skulle tänka med scenen, och repade lite mer och fick visa upp den igen.
Det viktigaste att tänka på är att alltid berätta allt som händer för publiken. Att se publiken. Och att nån alltid ska ha fokus. Och just ja, det får aldrig vara en tyst sekund.
Det var sjuuuukt svårt med tanke på att vi lärt oss helt tvärtom typ med Stanislavski-metoden.

För att wrapa ihop. Denna veckan med Klingvall har varit HELT jävla fantastiskt rolig. Har lärt mig massor och har haft riktigt riktigt kul. Kommer verkligen sakna honom! Han är så rolig. Och kör inte med särbehandlingar. Och säger bara hela tiden vad han tycker. Även då det är riktigt dåligt, då säger han det. Just eftersom han gör likadant med alla så tar man inte ens illa upp när han kritiserar. LOVE IT!

Imorgon kl 08.45 åker jag hem till piteå till min lille sjuke Zaki. Ska ta hand om honom och skämma bort honom så att han kan få känna sig liten och ynklig på riktigt. Hehe.

Och, för er som vill se så lägger jag nu upp scenen som jag, Pettan och Frida gjorde. Vi använde oss som sagt var av akrobatik. Mycket rolig. Vi fick bra kritik. Se den! hehe. Lägger upp en som vi gjorde före regin och tipsen, och en efter. Skillnaden märks mest i att vi är tysta ofta, och att vi tittar på publiken vid fel tillfällen, och att vi inte tittar på publiken vid rätt tillfällen. Rätt tillfälle är när man pratar, eller berättar nåt med kroppen. Fel är när någon annan pratar, då är det liksom den som ska titta, inte jag. Äh. Ni fattar kanske. Eller inte.


Här är första dårå!




Och så andra!




Nu är det ringa-zak-dags. Sen sova-dags. Natti!

FAN vad det är kul med commedia dell'arte! SÅ HIMLA KUL!!!
Idag har vi fått lära oss fler karaktärer. MYCKET jobbiga sådana. Sen har vi även fått lära oss hur man pratar och åt vilket håll huvudet är riktat åt när man pratar/lyssnar. Det är väldigt svårt. För att först ska man titta på den man ska prata med, sen tittar man ut mot publiken när man säger nåt, och sen tittar man igen på den som man pratar med. Det låter kanske inte så svårt men det var det.

Sen är det även så att när man spelar upp så är det så skön avslappad stämning. Mycket improvisation. Tex om det skulle komma en nysning från nån i publiken kan man bryta scenen ett ögonblick och kommentera det och sen fortsätta. Eller om man glömmer en replik kan man säga att man gjorde det och köra därifrån. Skitkul!

Hur som helst. Idag blev vi indelade tre och tre. Jag hamnade med Pettan och Frida. Vi fick i uppgift till imorn att göra en scen på 5 min som skulle handla om 2 förälskade och en Zanni. Vi fick en början en mitten och ett slut men hur det skulle spelas upp fick vi själva sätta. Så ikväll har vi jobbat massor med det och imorn ska vi visa upp det. Jag och Pettan är de förälskade (Salmonella och Frickadella) och Frida är Allechino!
Vår blev liiiiiiiiiiite längre än 5 min. Rättare sagt 13 min. Eeeheheh. Men vi lyckades korta ner den till 10,5. Så det är ju liite bättre. Höhö.

Jag längtar till imorn. Kommer bli kul. Och om nåt går fel så är det bara att improvisera därifrån och bara köra liksom. Nu är det accepterat på ett helt annat sätt. Mycket kul!

Nu ska jag faktiskt sno Pettans förklaringar, igen, på de karaktärer vi fick lära oss idag. Hon förklarar så bra!

Zanni - JOBBIG att göra!!! Man har all vikt på ett ben och rumpan ut över samma ben. Det andra benet har man ingen vikt på och över det benet ska överkroppen vara vikt, armarna över huvudet åt sidan. Denna karakären brukar göra ett hopp och byta ben och göra precis lika dant på andra sidan. När karaktären ska smyga sparkar den upp benet den ska gå med så att knäet pekar utåt och foten är vinklad inåt. Den motsatta armen ska sträcka sig efter foten så att ben+arm blir en parentes, och den andra armen håller balansen bakåt. När karaktären går går han med höga knän och pointade fötter. Händerna är ungefär i brösthöjd och armbågarna pekar nedåt ena steget och dras uppåt andra steget, men händerna ska vara stilla.

(IL) Capitano - Han har också all vikt på ena benet och det andra benet snett framåt om jag inte minns fel (utan vikt). När han går sparkar han upp benet med vikt så högt det går framför sig och sätter ned det utan vikt på golvet. Man förflyttar alltså vikten. Ibland går han triumfmars och då står han med överkroppen i ca 40grader ena benet i 90 grader, armarna i 90 grader och springer så men det går inte fort.

Arlecchino - Har också vikten på ena benet, men det andra benet utan vikt ganska nära det andra benet. Han håller sina händer i sitt bälte med armbågarna utåt/framåt. Rumpan ska utåt och han beter sig väldigt käckt. Brukar hoppa till och byta ben. När han ska gå iväg gör han en snirkel med benet och sedan går han med små "skutt". När han springer springer han med raka ben så att kroppen automatiskt lutas bakåt. Kommer inte så långt per steg.

Pulcinella - Han går lite som en kyckling. Ena axeln är högt uppe mot örat som en puckel, magen utåt, den andra axeln nere, men armarna som att de vore kycklingvingar. Han går med hälarna och raka ben så att han liksom struttar runt.

Nu ska jag se ett bb-avsnitt och sen ringa zaki och säga godnatt och sen soooova! Imorn väntar en akrobatisk commedia dell'arte-scen! WOH!

Ja. Jag tänkte sno detta av Petzor eftersom hon skrev så bra om det. Alltså om de karaktärer vi fått testa på idag.

Så här är det!

*De förälskade - Man måste hålla armarna ut lite åt sidan, för att det ansågs vara fult om man inte hade luft under armarna. Rak hållning och hälarna ihop. Man liksom sträcker sig mot den man är förälskad i tills kroppen följer med. Men när man väl kommer dit blir man blyg och drar sig därifrån. När man skäms eller blir arg ska man sätta knuten näve mot pannan och ta ett kliv framåt och det andra benet sträckt bakåt, och när man ska byta ben ska benet som riktats bakåt dras fram som att man har en stor "fängelse-kula" runt fotleden och fortsätter så. Om man vill ingorera någon så att den märker det ska man gå stolt med armarna utåt/framåt och just som man går förbi den man vill ignorera knycker man till med axlarna och vänder ryggen mot.

*Pantalone - En fruktansvärt jobbig man att spela. Särskilt med träningsvärk. Man står med hälarna ihop men med ett litet glapp. Skjuter fram knäna, skjuter fram höften och rundar ryggen och har ansiktet rakt fram. Armarna rakt ut och händerna ihopknutna framför bröstet med giriga gnuggningar. Det ska göra så ont att man inte ska kunna springa. Och tro mig, benen brinner verkligen.

*Ill Dottore - En man med tjock mage så man måste liksom sjunka ner med kroppen som man gör. Man ska vara tung. En tjock bok under armen och ena fingret i luften eftersom att han alltid vill berätta om hur mycket han kan och vet. När karaktären ska gå någonstans studsar han liksom upp på tårna och dunsar hårt ner i marken för varje steg. Tycker om all sorters mat.

Så, nu vet ni lite mer. Om ni är intresserade. Heh. Annars är det bra till mig att gå tillbaka till om jag glömmer!