Monolog-Nickan
I dag har jag varit på audition. Det var så sjuuuukt kul. Jag var ruskigt nervös. Det hela började i måndags eftermiddag.
Det ringer ett okänt nummer, killen presenterar sig osv osv. Infar att det är autition på fredag kl 09 och frågar om jag har möjlighet att komma. Jag säger i panik något i stil med "njaa... vet inte... kanske inte tar mig... eeheh..." Han svarar då lugnt att jag kan kolla upp det och återkomma i morgon (tisdag). Jag svarar "okej!" men tänker att oh aldrig i hela helvetet att jag ringer tillbaka!
Hela tisdagen går jag försöker undvika att prata om det och tänker att det rinner ut i sanden och de glömmer bort att de ens har sökt mig.
Onsdag kommer, jag är på jobbet, jag hör min telefon ringa, jag går och kollar numret, samma okända som i måndags, jag låter det ringa och missar. Får panik och berättar för kollegorna som i princip skriker på mig att ringa upp. Jag ringer Zak som säger samma sak. Till slut ringer jag upp och säger att jag vill komma. Då får jag veta att jag ska förbereda en monolog på ca 3 min.
EN MONOLOG!? 3 MINUTER!?!?! WTF!!!!!!!!!!! Tänker Cool-Nickan då. Oj oj oj. Jag valde en monolog under dagen, en scen ur filmen requiem for a dream. Den är då på engelska och jag kände ordentligt för den så därför valdes den.
Jag övade hela kvällen på onsdagen, såg filmen och sov på saken. På torsag morgon satt hela texten som en smäck! På torsdag spelade jag in några klipp på mig själv och såg dom senare tillsammans med Zak så han fick ge mig lite tips.
Fredag morgon kom snabbt som fan. Jag hade inte hunnit fatta det helt och kände ingenting. Kl. 07 bär det iväg. 08.40 är vi på plats. DÅ slog nervositeten in. Jag bad zak vända och fara därifrån, men han stenvägrade, såklart. Jag var tvungen att gå och skita för jag var så nervös. Och kl 09 gick vi till dramasalen. Där skulle vi göra några improvisationsövningar, och även några övningar där vi rörde på oss och fick upp flåset rejält. Detta för att dom skulle kolla vår kondition eftersom det är en väldans krävande utbildning, löpning varje morgon till att börja med liksom. Vi svettades som grisar. Efter ca 1,5 timmar var det dags för den individuella intervjun/audition/monolog. Det gick så sjukt mycket bättra än jag trodde. Jag var helt säker på att jag skulle få hjärnsläpp och glömma ALLT väl där inne. Men det bara flöt på, och jag tror jag gjorde bra ifrån mig.
Oavsett hur det går är jag nöjd. Kommer jag inte in blir jag ju ledsen, såklart, men kommer ändå att känna mig nöjd. Med tanke på min nervositet kunde det inte gått så himla mycket bättre! Gör man sitt bästa har man gjort allt man kan! Såklart skulle det gått mycket bättre om jag fått göra om det en gång till, men så ska man inte tänka. En gång fick vi. That's it!
Sen kan jag även trösta mig lite med att dom andra fick längre tid på sig. Jag hade 1,5 dag, dom andra typ 2 veckor +. Beroende på när man sökte fick man veta. Jag skickade in så min ansökan kom in jävlat samma dag som sista dagen var. Så därför fick jag veta senast. Några hade veckor andra hade någon månad tydligen.
Nästa vecka får vi svar.... omg. 14 av 40 pers. Jag är så nervös!
För att uppdatera lite om fotbollen. I tisdags gjorde jag MÅL! Självmål. Jävla sämst. Nu håller jag mig bara vid motståndarmålet. Det är säkrast. I torsdags gjorde jag NÄÄÄSTAN mål två gånger! Jävla skit. Ena gången var jag en ultraklant och missade en stillaliggande boll. Andra gången var det fritt mål men massa som sparkade på bollen. Så att... ja. Men jag ska fan göra ett mål innan allt är över. Det är då ETT som är säkert! LÄNGTAR lite efter matcherna! hihi hoho hehe höhö miiiiiiiiiiwap!
I kväll ska jag och Emmelie gå på bio och se SATC2. Jag hade bokat biljetter och tänkt tvinga Zak, men det är mycket roligare att se tillsammans med någon som VILL se. Så jag går med Emmelie istället!
I morgon ska jag feezta med bästa stinkydinky. Hon är i stan över helgen och jag har saknat tanten! Så det blir kul! Storstadsbruttan. Heeeh.
Och... hmm... var det något mer?....
Ja just ja, sväris: Zak körde JÄTTEBRA!!! Inga utbrott eller vansinnesfärdar. Lite för hög fart vid några tillfällen men annars felfritt! Var stolt över din son! Heheh
Nu ska jag... hm. Vad ska jag. Äh. Nåt. Inte skriva mer iaf!
Snart kommer Emmelie!
SEE YA!
Det ringer ett okänt nummer, killen presenterar sig osv osv. Infar att det är autition på fredag kl 09 och frågar om jag har möjlighet att komma. Jag säger i panik något i stil med "njaa... vet inte... kanske inte tar mig... eeheh..." Han svarar då lugnt att jag kan kolla upp det och återkomma i morgon (tisdag). Jag svarar "okej!" men tänker att oh aldrig i hela helvetet att jag ringer tillbaka!
Hela tisdagen går jag försöker undvika att prata om det och tänker att det rinner ut i sanden och de glömmer bort att de ens har sökt mig.
Onsdag kommer, jag är på jobbet, jag hör min telefon ringa, jag går och kollar numret, samma okända som i måndags, jag låter det ringa och missar. Får panik och berättar för kollegorna som i princip skriker på mig att ringa upp. Jag ringer Zak som säger samma sak. Till slut ringer jag upp och säger att jag vill komma. Då får jag veta att jag ska förbereda en monolog på ca 3 min.
EN MONOLOG!? 3 MINUTER!?!?! WTF!!!!!!!!!!! Tänker Cool-Nickan då. Oj oj oj. Jag valde en monolog under dagen, en scen ur filmen requiem for a dream. Den är då på engelska och jag kände ordentligt för den så därför valdes den.
Jag övade hela kvällen på onsdagen, såg filmen och sov på saken. På torsag morgon satt hela texten som en smäck! På torsdag spelade jag in några klipp på mig själv och såg dom senare tillsammans med Zak så han fick ge mig lite tips.
Fredag morgon kom snabbt som fan. Jag hade inte hunnit fatta det helt och kände ingenting. Kl. 07 bär det iväg. 08.40 är vi på plats. DÅ slog nervositeten in. Jag bad zak vända och fara därifrån, men han stenvägrade, såklart. Jag var tvungen att gå och skita för jag var så nervös. Och kl 09 gick vi till dramasalen. Där skulle vi göra några improvisationsövningar, och även några övningar där vi rörde på oss och fick upp flåset rejält. Detta för att dom skulle kolla vår kondition eftersom det är en väldans krävande utbildning, löpning varje morgon till att börja med liksom. Vi svettades som grisar. Efter ca 1,5 timmar var det dags för den individuella intervjun/audition/monolog. Det gick så sjukt mycket bättra än jag trodde. Jag var helt säker på att jag skulle få hjärnsläpp och glömma ALLT väl där inne. Men det bara flöt på, och jag tror jag gjorde bra ifrån mig.
Oavsett hur det går är jag nöjd. Kommer jag inte in blir jag ju ledsen, såklart, men kommer ändå att känna mig nöjd. Med tanke på min nervositet kunde det inte gått så himla mycket bättre! Gör man sitt bästa har man gjort allt man kan! Såklart skulle det gått mycket bättre om jag fått göra om det en gång till, men så ska man inte tänka. En gång fick vi. That's it!
Sen kan jag även trösta mig lite med att dom andra fick längre tid på sig. Jag hade 1,5 dag, dom andra typ 2 veckor +. Beroende på när man sökte fick man veta. Jag skickade in så min ansökan kom in jävlat samma dag som sista dagen var. Så därför fick jag veta senast. Några hade veckor andra hade någon månad tydligen.
Nästa vecka får vi svar.... omg. 14 av 40 pers. Jag är så nervös!
För att uppdatera lite om fotbollen. I tisdags gjorde jag MÅL! Självmål. Jävla sämst. Nu håller jag mig bara vid motståndarmålet. Det är säkrast. I torsdags gjorde jag NÄÄÄSTAN mål två gånger! Jävla skit. Ena gången var jag en ultraklant och missade en stillaliggande boll. Andra gången var det fritt mål men massa som sparkade på bollen. Så att... ja. Men jag ska fan göra ett mål innan allt är över. Det är då ETT som är säkert! LÄNGTAR lite efter matcherna! hihi hoho hehe höhö miiiiiiiiiiwap!
I kväll ska jag och Emmelie gå på bio och se SATC2. Jag hade bokat biljetter och tänkt tvinga Zak, men det är mycket roligare att se tillsammans med någon som VILL se. Så jag går med Emmelie istället!
I morgon ska jag feezta med bästa stinkydinky. Hon är i stan över helgen och jag har saknat tanten! Så det blir kul! Storstadsbruttan. Heeeh.
Och... hmm... var det något mer?....
Ja just ja, sväris: Zak körde JÄTTEBRA!!! Inga utbrott eller vansinnesfärdar. Lite för hög fart vid några tillfällen men annars felfritt! Var stolt över din son! Heheh
Nu ska jag... hm. Vad ska jag. Äh. Nåt. Inte skriva mer iaf!
Snart kommer Emmelie!
SEE YA!
Kommentarer
Postat av: Sväris
Kul att läsa om auditionen! Du är jätteduktig och har trots allt nerver av stål tydligen. Cool-Nickan! Hehe.Nu håller vi tummar och tår men som du skrev, kommer du inte in har du många anledningar att vara nöjd ändå. Och prova igen!
Kul att Zak körde utan utbrott, det gläder ett oroligt mammahjärta!Puss!
Trackback
