Väntan leder ingenstans

Ibland kommer känslorna ikapp en. Ibland är nu. Så fort jag är ensam så börjar jag tänka. Blä. :( Det är det som är så bra med att alltid ha fullt upp hela tiden; man hinner liksom inte tänka på det man är ledsen eller glad över. man bara är. Det är det som är bubblan. Den är sjukligt skön. Är så jävla kär i min älskade bubbla! Dock är det ej skönt när man råkar komma ur den lite.

Jag vill kunna styra över allt. Jag vill kunna bestämma över allt. Jag vill kunna kontrollera allt som händer. Jag vill kunna vara som jag vill vara. Jag vill kunna styra allt. Punkt. Om jag hade fått som jag ville skulle det inte vara som det är nu. Fan vad saker och ting inte blir som man trott.

Ångestkänslorna svämmar över.
Självförverkligande MY ASS.
Ligger SÅ långt bort.

Jag är som ett sprucket jävla glas. Japp.




Saknar dig, tro det eller ej. <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0