bubblaaa
Är nu tillbaka i bubblan. Känns väl sådär.
Har haft det sååå bra hemma i piteå. Har älskat att få umgås med Zaki. Och att få träffa alla mina fina vänner! Och att umgås med familjen en liten sväng. Mycket bra har det varit. Så bra att jag inte ens ville hit egentligen. Men jag måste. Har inte tränat någonting alls på min monolog under mitt lilla lov. Och här kan man träna i salen och med scenljuset som ger motivation i sig.
Idag när vi skulle säga hejdå så kom förstås en skvätt/drös/flod/hav med tårar. Jag lyckades dölja dom ganska väl för Zak, men han känner mig nog så väl att han såg vad jag försökte när jag vände blicken och sa hejdå med ansiktet riktat åt ett annat håll. Eheheh.
Sen fick jag vänta i 1,5h i skeå på bussen till burran. Det var kallt. Men som tur var hade jag tagit med mig mina rejäla vinterboots! Det var skönt. Dock kom jag på det lite försent, så fötterna hade redan hunnit förfrysa lite. Men med bra skor, vantar, täckisar, vinterjacka, halsduk och pannband så överlevde jag!
När jag kom hit blev jag ÖVERLYCKLIG att Emmy och Kim var här. SWEET, då slipper jag bo helt ensam i mitt hus och vara rädd 24/7. Sen efter en stund kom Emanuel. Eller ja, han hade tydligen varit här redan innan jag kom men det fattade jag ej.
Nåja.
Ikväll har Ebumle lyckats låsa in sitt rum... eh, konstigt för er som ej vet hur vi bor.. Okej såhär. Man är två och två som delar "hall" och toa. Emanuel delar med Peter. Och till den hallen kan man stänga en dörr som tydligen även går att låsa. Nån hade dragit igen låset så när man stänger dörren låses den. Så när Emanuel ikväll skulle visa något utanför den dörren så stängde han den och märkte då det hemska som just inträffat. Vi var utelåsta. Eller ja. Vi var ju i värmen i allrummet, men hans rum var bortom reach. Jag brydde mig inte så hårt förutom att min tlf och jacka var därinne, men annars var allt lugnt för mig. Hehe. Men som tur är så kan han bryta upp lås... Hah. Så vi fick upp den efter många arga miner och skratt.
Bara ca 30 min senare skulle vi testa en "fokusövning", där micron var inblandad (don't ask). Vi stängde av den jävlat i rättan tid. Eller ja, lite försent men tidigt nog för att brandlarmet ej skulle gå. Vi fick öppna fönster och dörrar och ställa ut micron.
LOL:A nivån på skillsen alltså...
Weeeell.... Nu är jag ledsen. Jag borde inte vara ledsen. Allt är ju mitt fel. Allt är tack vare mig. Allt är PÅ GRUND av mig. Men jag kan inte hjälpa det...
Hatar när saker inte går som jag vill :(
Jag saknar verkligen verkligen Zaki just nu!!! :(
Nä, nu måst ja sov! gonatt då
Har haft det sååå bra hemma i piteå. Har älskat att få umgås med Zaki. Och att få träffa alla mina fina vänner! Och att umgås med familjen en liten sväng. Mycket bra har det varit. Så bra att jag inte ens ville hit egentligen. Men jag måste. Har inte tränat någonting alls på min monolog under mitt lilla lov. Och här kan man träna i salen och med scenljuset som ger motivation i sig.
Idag när vi skulle säga hejdå så kom förstås en skvätt/drös/flod/hav med tårar. Jag lyckades dölja dom ganska väl för Zak, men han känner mig nog så väl att han såg vad jag försökte när jag vände blicken och sa hejdå med ansiktet riktat åt ett annat håll. Eheheh.
Sen fick jag vänta i 1,5h i skeå på bussen till burran. Det var kallt. Men som tur var hade jag tagit med mig mina rejäla vinterboots! Det var skönt. Dock kom jag på det lite försent, så fötterna hade redan hunnit förfrysa lite. Men med bra skor, vantar, täckisar, vinterjacka, halsduk och pannband så överlevde jag!
När jag kom hit blev jag ÖVERLYCKLIG att Emmy och Kim var här. SWEET, då slipper jag bo helt ensam i mitt hus och vara rädd 24/7. Sen efter en stund kom Emanuel. Eller ja, han hade tydligen varit här redan innan jag kom men det fattade jag ej.
Nåja.
Ikväll har Ebumle lyckats låsa in sitt rum... eh, konstigt för er som ej vet hur vi bor.. Okej såhär. Man är två och två som delar "hall" och toa. Emanuel delar med Peter. Och till den hallen kan man stänga en dörr som tydligen även går att låsa. Nån hade dragit igen låset så när man stänger dörren låses den. Så när Emanuel ikväll skulle visa något utanför den dörren så stängde han den och märkte då det hemska som just inträffat. Vi var utelåsta. Eller ja. Vi var ju i värmen i allrummet, men hans rum var bortom reach. Jag brydde mig inte så hårt förutom att min tlf och jacka var därinne, men annars var allt lugnt för mig. Hehe. Men som tur är så kan han bryta upp lås... Hah. Så vi fick upp den efter många arga miner och skratt.
Bara ca 30 min senare skulle vi testa en "fokusövning", där micron var inblandad (don't ask). Vi stängde av den jävlat i rättan tid. Eller ja, lite försent men tidigt nog för att brandlarmet ej skulle gå. Vi fick öppna fönster och dörrar och ställa ut micron.
LOL:A nivån på skillsen alltså...
Weeeell.... Nu är jag ledsen. Jag borde inte vara ledsen. Allt är ju mitt fel. Allt är tack vare mig. Allt är PÅ GRUND av mig. Men jag kan inte hjälpa det...
Hatar när saker inte går som jag vill :(
Jag saknar verkligen verkligen Zaki just nu!!! :(
Nä, nu måst ja sov! gonatt då
Kommentarer
Trackback
