Snoozarlivet
För en andra gångs skull tänker jag nu inte heller börja mitt inlägg med ordet "igår". Tänker knappt ens prata om igår, förutom att säga att Yamina blev skitsnygg i sitt nya hår.
Hur som helst. När vi kom hem till Zak igårkväll bad han mig ställa klockan på kvart i åtta och att vi inte skulle snooza. Då sa jag att hellre ställer den på tjugo i så jag får snooza en gång. Så det gjorde jag.
I morse råkade jag snooza lite för många gånger och klockan blev åtta. 15 min senare än surgubben ville upp. Och han blev skitsur på mig. När jag sa "men varför gick du inte upp första gången den ringde då?" svarar han "jag hörde inte!" Haha. Orka bli sur på mig. Hade det nu varit så himla viktigt att vara uppe kvart i åtta hade han kunnat ställa en klocka själv. Det blev en tyst frukost och en lång och tyst väg till jobbet, och precis innan vi skiljs åt säger han "jag är inte sur längre. Bara så du vet" Knäppa fjant. :) Innan han fått i sig mat är han inte människa och om något då bidrar till hans griniga humör plus att han är hungrig, då har helvetet brutit lös. Typ.
Men jag tar inte åt mig av hans humör. Speciellt inte när han är hungrig. Då kan vad som helst reta upp karln. Jag tycker bara det är roligt. Eller ja, roligt och roligt. Skrattretande passar bättre. Men det är ju onödigt att reta upp honom och skratta så jag är tyst och låter det gå över av sig själv ist. Hans föräldrar var iaf på min sida. Att han inte kan vara beroende av mig och mitt snoozande. Det kändes bra.
Sådärja. Ett litet klagoinlägg är ju alltid kul att skriva.
Nu ät det bara typ 8 dagar kvar. Om vi drar på torsdagen. ;D
Hur som helst. När vi kom hem till Zak igårkväll bad han mig ställa klockan på kvart i åtta och att vi inte skulle snooza. Då sa jag att hellre ställer den på tjugo i så jag får snooza en gång. Så det gjorde jag.
I morse råkade jag snooza lite för många gånger och klockan blev åtta. 15 min senare än surgubben ville upp. Och han blev skitsur på mig. När jag sa "men varför gick du inte upp första gången den ringde då?" svarar han "jag hörde inte!" Haha. Orka bli sur på mig. Hade det nu varit så himla viktigt att vara uppe kvart i åtta hade han kunnat ställa en klocka själv. Det blev en tyst frukost och en lång och tyst väg till jobbet, och precis innan vi skiljs åt säger han "jag är inte sur längre. Bara så du vet" Knäppa fjant. :) Innan han fått i sig mat är han inte människa och om något då bidrar till hans griniga humör plus att han är hungrig, då har helvetet brutit lös. Typ.
Men jag tar inte åt mig av hans humör. Speciellt inte när han är hungrig. Då kan vad som helst reta upp karln. Jag tycker bara det är roligt. Eller ja, roligt och roligt. Skrattretande passar bättre. Men det är ju onödigt att reta upp honom och skratta så jag är tyst och låter det gå över av sig själv ist. Hans föräldrar var iaf på min sida. Att han inte kan vara beroende av mig och mitt snoozande. Det kändes bra.
Sådärja. Ett litet klagoinlägg är ju alltid kul att skriva.
Nu ät det bara typ 8 dagar kvar. Om vi drar på torsdagen. ;D
Kommentarer
Trackback
