Ack ack ack. Dessa tider.
Först och främst, i morse, kommer Cheyenne ner till mitt rum och ser på när jag klär på mig. Jag drar på mina leggings som jag SJÄLVKLART drar upp över naveln, (dels för att det är skönast, även fär att annars håller dom på att glida runt, upp, och ner typ, som alla vet) och vad säger Cheyenne? Jo;
"Men Nicci! varför har du dom så högt upp?!"
"För att dom ska sitta där Cheyenne. Det är inte lågmidjebyxor. Försök inte ens påstå annat."
"Men det är ju inte ssss.... skönt att ha dom där"
Troligt att hon menade skönt ens. Hon tänkte säga snyggt. Zak påpekade det, och nog vet hon att han hade rätt nog. Cheyenne stod minsann på sig att man ska ha leggings under naveln, och inte just under naveln, utan ungefär som låga byxor. Jag orkade inte mer och gav upp.
Bara 5 min senare ser jag henne med stövlar på. Jag tror genast att det är mina och ber henne ta av dom eftersom jag var stressad till jobbet. Men hör och häpna, skorna var hennes.
Alltså, nog förstår jag att hon vill ha såna skor, eftersom hon annars blir utfryst i skolan, men vad fan, jävligt hemskt..
Har man inte senaste modet, och är man inte helt perfekt i håret, då blir man utfryst.
Jag bör kanske nämna att Cheyenne är 9 ynka år, fyller snart 10. Det borde inte vara så stor press på barn. Dom bode ha fula skor och kläder som dom kan leka som riktiga barn i och inte behöva vara rädda för att smutsa ner. Inte bara gå runt på skolan på rasterna och bara vara "coola".
Ursäkten för att köpa sånt här till sina barn är "men det är ju banskor. Dom är ju på barnavdelningen"
Men hallå?? Snart finns det typ stringtrosor på barnavdelningen för typ 8-åringar. Och högklackat. Och uringat. Och allt annat som barn definitivt inte ska ha. Ska man då köpa det också till sina små barn?
FÖR ATT DET FINNS PÅ BARNAVDELNINGEN.
Snart finns det inga riktiga barn längre. Bara småväxta vuxna.
Jävligt tragiskt.
Och tyvärr. När min tid kommer, och jag har en egen liten flicka, nog kommer jag väl säkert också falla dit. Vem vill utsätta sitt barn för mobbing medvetet?
Hemskt hemskt hemskt vad man än gör typ!
Man kan väl inte göra annat än hoppas att saker och ting ändras till det bättre, men om man ska vara realistisk, så bör man nog bara inse att det kommer gå utför.
Säkert ett flummigt inlägg, men jag är upprörd och omtumlad och bestört, och besviken, bekymdrad, och allt möjligt. Så ta det som ni vill.
Men alltså... nu gör du mig besviken. Det där med att gå med på att låta sin barn leka porrstjärnor bara för att de inte ska mobbas... lite stake får man väl ha. Klä dem i overaller och skalla ut tänderna på de ungjävlar som mobbas... eller tvinga dem att suga kuk på internet och säg "jag trodde hon var äldre" när de ställer dig inför rätten. Du blir säkert friad dessutom...
japp, du har helt rätt. Men jag kan icke säga i förskott vad som komma skall. Men jag hoppas att jag kommer kunna stå emot det.
Om du ger ungen någorlunda vettiga värderingar kommer inte barnet att känna att just porrighet, eller snygga fjädrar, eller whatever, är något viktigt eller vettigt sätt att få och behålla uppmärksamhet. Skit helst i att ha en TV hemma eller kontrollera vad barnet tar in, genom att tala med det om vad som ses, så blir inte ungen matad med CP-ideal från födseln.
Halleluja! Kärlek och omsorg skall lösa dina eventuella problem.
Eller intensiv aga och hjärntvätt. Ditt prickiga Michael Jackson-barn kommer att förtjäna det. Det kommer ju trots allt vara hälften Zak!
