konditionstest
Idag på drillen var det dags för konditionstest. Det förstra här. Vi skulle springa i en cirkel i tempo 8, dvs jogging. När Samuel klappar en gång ska vi byta håll, 2 ggr ut med vingarna (armarna rakt ut i sidorna) samtidigt som vi springer, 3 ggr hoppa högt och sen fortsätta springa. Ibland säger han "tempo 10". Då ska vi springa ALLT vi kan, så fort som vi bara förmår tills han säger tempo 8 igen.
Vi fick när som helst gå och sätta oss, och då skulle vi stanna där. Vi fick alltså inte gå och vila utan då gav vi oss.
Jag hade bestämt mig för att klara minst 1 timme, och för att bli en av dom sista kvar på golvet. Efter ca 5 min började mina påbörjat läkande blåsor göra sig påminda. Aj. När en halvtimme gått var det hur lugnt som helst med andningen dock så var blåsorna fruktansvärda, speciellt när vi ska göra de snabba vändingarna. Vid 50 min började jag bli uttråkad, men så kom rock lobster igång! Då hittades tagget på nytt. Efter en timme var vi kanske.... 7 kvar på golvet tror jag. Alltså hälften. Jag tänkte inte ge mig trots att blåsorna gjorde satans ont. Efter ca.... 1h 10min, typ, så var det bara jag, Emanuel och Frida kvar. Jag ville slå dom båda. Reaktionen på Samuels klappar blev slöare och slöare. Jag blev yr i skallen, blåsorna gjorde ont, vaderna krampade, fötterna gjorde ont men vägrade ge upp. Blåsorna började spricka och jag kände att det blev blött på golvet efter mig.
När det gått 1 timme och 25 min satte jag mig tydligen. Jag märkte det först när jag satt. Fattade ingenting alls. Typ... "jaha jag gav alltså upp". Jätteskumt. Men men. När det gått 1h och 27 min så stoppade Samuel övningen.
När jag sen skulle resa sig så vek fötterna sig typ. Blåsorna är dom värsta jag nånsin haft. HELT sinnessjukt. Jag kröp ut till duschen för att duscha av dom. Satt där, märkte inte ens att jag hade satt mig i en vattenpöl. Sjukt. Kröp tillbaka och då skulle vi ha avslappning. Massage från tå till huvud. Stackars Sofie som behövde massera mina äckliga spruckna varblåsiga fötter. Men det var skönt. Eller ja, inte fötterna, det gjorde mest ont, men resten av kroppen var nice!
Sen fick Samuel hålla om mig när jag skulle resa mig. Så han gick flera steg med mig tills jag kunde gå själv lite grand iaf. Han kallade mig hans pensionär. Haha.
När jag skulle duscha så fixade David en pall åt mig. Det var snällt. Så kunde jag sitta. Kan verkligen ej stå. Kröp till och från duschen. Trapprona var jobbiga. Speciellt att ta sig ner för dom. Fick hasa mig fram på röven. Nu är jag helt slut i hela kroppen.
Desvärre blir det inget Umeå för mig på grund av all smärta. Det suger ganska kraftigt. Hade sett fram emot att hänga med brudarna. Men men. En annan gång! Även fast det hade varit riktigt kul att hänga med dom så är jag verkligen riktigt sugen på att ta en skön och lugn helg. Känns som det var längesen vi hade en helt ledig helg. Så lite tur i oturen om ni fattar vad jag menar. Saknar allaaaaaaaaaaaaa.........!
Thank god it's friday säger jag bara!
Btw, igår på uppvisningen fick vi SKITBRA kritik. Så jävla roligt. Och Samuel gav mig en jättefin komplimang. "Du är så otroligt naturlig på scenen. Helt sjukt. Det är inte ofta man ser det." Och han säger inte saker han inte menar så jag blev skitglad av att höra det!
Ska se om jag kan fixa till så ni kan få se inspelningen från igår ! Ganska dålig kvalla men man ser iaf vad som händer!
Nu ska jag dock slappa lite, vila fötterna och såntdärnt. Så filmen får jag fixa seeeeeeeeeen!
Vi fick när som helst gå och sätta oss, och då skulle vi stanna där. Vi fick alltså inte gå och vila utan då gav vi oss.
Jag hade bestämt mig för att klara minst 1 timme, och för att bli en av dom sista kvar på golvet. Efter ca 5 min började mina påbörjat läkande blåsor göra sig påminda. Aj. När en halvtimme gått var det hur lugnt som helst med andningen dock så var blåsorna fruktansvärda, speciellt när vi ska göra de snabba vändingarna. Vid 50 min började jag bli uttråkad, men så kom rock lobster igång! Då hittades tagget på nytt. Efter en timme var vi kanske.... 7 kvar på golvet tror jag. Alltså hälften. Jag tänkte inte ge mig trots att blåsorna gjorde satans ont. Efter ca.... 1h 10min, typ, så var det bara jag, Emanuel och Frida kvar. Jag ville slå dom båda. Reaktionen på Samuels klappar blev slöare och slöare. Jag blev yr i skallen, blåsorna gjorde ont, vaderna krampade, fötterna gjorde ont men vägrade ge upp. Blåsorna började spricka och jag kände att det blev blött på golvet efter mig.
När det gått 1 timme och 25 min satte jag mig tydligen. Jag märkte det först när jag satt. Fattade ingenting alls. Typ... "jaha jag gav alltså upp". Jätteskumt. Men men. När det gått 1h och 27 min så stoppade Samuel övningen.
När jag sen skulle resa sig så vek fötterna sig typ. Blåsorna är dom värsta jag nånsin haft. HELT sinnessjukt. Jag kröp ut till duschen för att duscha av dom. Satt där, märkte inte ens att jag hade satt mig i en vattenpöl. Sjukt. Kröp tillbaka och då skulle vi ha avslappning. Massage från tå till huvud. Stackars Sofie som behövde massera mina äckliga spruckna varblåsiga fötter. Men det var skönt. Eller ja, inte fötterna, det gjorde mest ont, men resten av kroppen var nice!
Sen fick Samuel hålla om mig när jag skulle resa mig. Så han gick flera steg med mig tills jag kunde gå själv lite grand iaf. Han kallade mig hans pensionär. Haha.
När jag skulle duscha så fixade David en pall åt mig. Det var snällt. Så kunde jag sitta. Kan verkligen ej stå. Kröp till och från duschen. Trapprona var jobbiga. Speciellt att ta sig ner för dom. Fick hasa mig fram på röven. Nu är jag helt slut i hela kroppen.
Desvärre blir det inget Umeå för mig på grund av all smärta. Det suger ganska kraftigt. Hade sett fram emot att hänga med brudarna. Men men. En annan gång! Även fast det hade varit riktigt kul att hänga med dom så är jag verkligen riktigt sugen på att ta en skön och lugn helg. Känns som det var längesen vi hade en helt ledig helg. Så lite tur i oturen om ni fattar vad jag menar. Saknar allaaaaaaaaaaaaa.........!
Thank god it's friday säger jag bara!
Btw, igår på uppvisningen fick vi SKITBRA kritik. Så jävla roligt. Och Samuel gav mig en jättefin komplimang. "Du är så otroligt naturlig på scenen. Helt sjukt. Det är inte ofta man ser det." Och han säger inte saker han inte menar så jag blev skitglad av att höra det!
Ska se om jag kan fixa till så ni kan få se inspelningen från igår ! Ganska dålig kvalla men man ser iaf vad som händer!
Nu ska jag dock slappa lite, vila fötterna och såntdärnt. Så filmen får jag fixa seeeeeeeeeen!
Kommentarer
Trackback
