nucalop

Igår när jag bloggade så sov jag typ fortfarande tror jag. För jag somnade om direkt och sov till 14.30. Då ringde Ebumle och väckte mig. Sen började vi se en film, I am Sam heter den. Den var jättefin! Och sen gick vi och handlade med Peter. Det var dags att införskaffa lite mat. Jag var tvungen att ta på mig dubbla sockar och gå med foppatofflor. Det är dom enda skorna jag kan ha. Dom är så mjuka och fina för underfoten. Haha. Vi gick även och åt pizza. Mmmmmm....!
Sen när vi kom tillbaka kände vi att det var dags att vara duktiga. Så vi högläste ett nytt manus! Att högläsa är även det ett sätt att öva sitt skådespel. Man ska läsa det så naturligt som möjligt och inte staka sig osv osv. Det är vääldigt nyttigt. Det är ju roligare att jobba två och två än ensammen så vi tänker nog högläsa alla manus tillsammans.

I går kväll när jag kom hem så såg jag skins. Helt okej serie, blir väl nåt jag ska börja se som tidsfördriv när tillfälle ges liksom. Sen när jag skulle ställa klockan så tänkte jag "aah, sovmorgon imorn ju! Så en timmes extra sömn, NICE!" Och ställde klockan på 07.50. Jag reflekterade inte ens över att det lät så bekant med den tiden och somnade in.
I morse vaknade jag av larmet och började klä mig, borsta tänderna osv osv och väntade på att Ebumle skulle ringa. Han brukar ringa en liten stund innan han och Peter går till frullen så går vi tillsammans nämligen. Vi hade sagt att vi skulle gå runt nio (FORTFARANDE INGEN REFLEKTION FRÅN MIN SIDA ATT KLOCKAN BARA VAR 8!!!) så när klovkan blev fem över så var jag klar och tänkte jag att dom kanske försvovit sig så jag tänkte gå över och knacka.
Jag tar på mig jackan, och foppisarna och när jag ska öppna ytterdörren så var den låst. Mycket märkligt tänkte jag eftersom klockan var så mycket och frukosten skulle stänga om 25 min så borde folk ha varit uppe.
DÅ slog det mig. "hmm... väääänta nu. Ställde jag klockan på SJU och femtio??! HELVETE!" Det skulle ju såklart ha varit 8.50. Daah. Att jag kan vara så pantad skrämmer mig lite. Ma gad.
Det borde ju ha ringt nån varningsklocka när tiden jag ställde in var så bekant. Men ack så fel man kan ha.


Nu däremot så börjar den närma sig. Om typ 5 min ska vi till frullen. Herrejösses. Ska nog lägga mig en liiiiiten skvätt och vila dom sista minuterna. Hehe. Lönt.



Igår kom jag på en läskig sak. När man är här så är det som att man lever i en liten bubbla. En jävligt skön och härlig liten bubbla. Jag glömmer att nånting annat finns. Det som finns här på skolan är det enda typ. Självklart kommer jag ju ihåg alla mina kära, men det är oftast på kvällen när jag stänger in mig på rummet och går ur rollen på nåt sätt... Det är så sjukt svårt att förklara. Har aldrig känt såhär förut. Men jag tror det har att göra med att man spelar så många olika karaktärer hela tiden här. Går in i så många olika roller hela tiden. Jag och Ebumle kom fram till att vi lär vara schizofrener när vi gått klart året här. Man kommer aldrig att ta någon på allvar och minst av allt sig själv. Allt som sägs kommer kännas oäkta. Typ, manusläst. Om ni förstår. Inte från hjärtat.

Hur som helst, det jag ville säga var att nu är det sista veckan innan lovet. Och lovet är på 9 dagar. Kommer verkligheten hinna ikapp mig? Helger går så fort så varje gång jag varit hemma har varit för kort för att ta ut mig ur min bubbla. Det återstår att se vad som kommer ske.

Jag vet iaf att jag trivs i min bubbla. Även fast det kan vara jävligt påfrestande för psyket ibland. Men jag är hemma.





Drömmer jag nu?