Snäll främling...?
Igår bajsade internet, så därför blev det inget inlägg igår. Därför gör jag två inlägg så ni orkar läsa! Vi börjar med igår!
Vi fick visa upp dialogerna som vi fick i uppgift att lära oss dagen innan. Jag och Haffe skrev då som sagt en egen. Jag var så sjuuuuukt nervös för vad kritiken skulle bli. Vi ökade ju risken för mycket kritik eftersom vi var dom enda som skrev en egen. Dom andra hittade en som redan fanns. Så vi kunde dels få kritik på utförandet/skådespelet och även på själva manuset.
Kritiken fick mig nästan att ramla av stolen. Det var så himla braaa!
"för det första, ni har ju verkligen lyckats skriva ett riktigt bra manus. Ett manus som man blir rörd av och man märker att det betyder något även för er. Jag tycker ni ska visa upp denna på nästa kulturcafé!"
SCORE!
Sen fick jag så himla fint. Jag spelade ett barn dårå. Och såhär sa han :
"Du fick till det så bra. Jag vill oftast spy när jag ser vuxna spela barn men du gjorde det så naturligt och jag var nära till tårar. Och så varvade du så man kunde skratta ibland också. Det var skitbra. Och du fick in dina egna karaktärsdrag på ett bra och naturligt sätt."
Och han sa massa annat som jag såklart inte kommer ihåg nu. Också sa han även igen att jag är en publikflirtare. Och att det är skitbra. Jag älskar att höra att jag har bra publikkontakt. Trodde verkligen aldrig det om mig själv. Sån scenskräck jag hade innan jag började här. Fuuuucked up. Nu är jag aldrig nervös. Eller såhär. Förr var jag rädd och nervös att ens stå på scen när alla ska se på mig. Nu är jag nervös att inte kunna leverera det jag vill. Jag ÄLSKAR att stå på scen. ÄLSKAR DET. Ni fattar inte hur rätt jag har kommit alltså. Lycklig_tjej_89!
Sen på eftermiddagen skulle vi dansa som farlig eld för oss själva. Sen när vi skulle möta varandra och ta in varandra blev det lite läskigare. Alla var så galna och slängde med armarna. Fick nån armbåge i skallen nån gång. Men det är sånt man får ta.
På kvällen gick jag och Haffe och Pettan till salen för att spela in mig och Haffe när vi gjorde dialogen. Ska försöka spela in det mesta så man har kvar lite minnen. Det blev inte alls lika bra som det blev när vi gjorde den tidigare på dagen framför publik, men nu är den iaf förevigad.
Ehm... vad mer. Äh, resten tar vi i nästa inlägg! Heheh!
Ska först gå och hämta nåt brev som jag fått tydligen. Hehehehehe. Mitt första brev!
TJOHO!
Vi fick visa upp dialogerna som vi fick i uppgift att lära oss dagen innan. Jag och Haffe skrev då som sagt en egen. Jag var så sjuuuuukt nervös för vad kritiken skulle bli. Vi ökade ju risken för mycket kritik eftersom vi var dom enda som skrev en egen. Dom andra hittade en som redan fanns. Så vi kunde dels få kritik på utförandet/skådespelet och även på själva manuset.
Kritiken fick mig nästan att ramla av stolen. Det var så himla braaa!
"för det första, ni har ju verkligen lyckats skriva ett riktigt bra manus. Ett manus som man blir rörd av och man märker att det betyder något även för er. Jag tycker ni ska visa upp denna på nästa kulturcafé!"
SCORE!
Sen fick jag så himla fint. Jag spelade ett barn dårå. Och såhär sa han :
"Du fick till det så bra. Jag vill oftast spy när jag ser vuxna spela barn men du gjorde det så naturligt och jag var nära till tårar. Och så varvade du så man kunde skratta ibland också. Det var skitbra. Och du fick in dina egna karaktärsdrag på ett bra och naturligt sätt."
Och han sa massa annat som jag såklart inte kommer ihåg nu. Också sa han även igen att jag är en publikflirtare. Och att det är skitbra. Jag älskar att höra att jag har bra publikkontakt. Trodde verkligen aldrig det om mig själv. Sån scenskräck jag hade innan jag började här. Fuuuucked up. Nu är jag aldrig nervös. Eller såhär. Förr var jag rädd och nervös att ens stå på scen när alla ska se på mig. Nu är jag nervös att inte kunna leverera det jag vill. Jag ÄLSKAR att stå på scen. ÄLSKAR DET. Ni fattar inte hur rätt jag har kommit alltså. Lycklig_tjej_89!
Sen på eftermiddagen skulle vi dansa som farlig eld för oss själva. Sen när vi skulle möta varandra och ta in varandra blev det lite läskigare. Alla var så galna och slängde med armarna. Fick nån armbåge i skallen nån gång. Men det är sånt man får ta.
På kvällen gick jag och Haffe och Pettan till salen för att spela in mig och Haffe när vi gjorde dialogen. Ska försöka spela in det mesta så man har kvar lite minnen. Det blev inte alls lika bra som det blev när vi gjorde den tidigare på dagen framför publik, men nu är den iaf förevigad.
Ehm... vad mer. Äh, resten tar vi i nästa inlägg! Heheh!
Ska först gå och hämta nåt brev som jag fått tydligen. Hehehehehe. Mitt första brev!
TJOHO!
Kommentarer
Trackback
