Gråta skratta gråta
Idag har varit en KÄNSLIG dag minst sagt.
Den började med att jag, frida, pettan och sofie var och sprang i spåret trots att vi egentligen hade sovmorgon. Det var skönt men bidrog desvärre till att jag blivit sjukare. Men som jag sagt hela dagen när klassisarna säger att jag borde ta det lugnt: "jag tänker vara med och springa tills jag stupar" . Jag tror att Samuel skulle bli nöjd om han hörde mig säga det eftersom han sagt "bättre att svimma än att bryta en övning". Hehe. Så atte... jag tänker köra stenhårt på det. Om det då bidrar till att jag dör i lunginflammation så må så vara.
Lova att ni skriver "hon försökte bli skådespelare" på min blogg.
Efter lunchen hade vi drill. Då skulle vi först skratta så äkta vi kunde på beställning. Jag har väldigt lätt att plocka fram i princip alla känslor så det gick hur bra som helst. Jag började skratta skitfult sen skrattade jag så hjärtligt åt mitt fula skratt och alla andras skratt att jag inte kunde resa mig från golvet pga av min kramp i magen. Det var nice.
Sen skulle vi gråta. DET var jobbigt. Även den övningen klarade jag. Jag tänkte på sorgliga saker jag varit med om och stod och hulkade. När Samuel sen avbröt övningen "då kan ni trycka på stänga-av-knappen blev allt svårare. Jag kunde sluta gråta men sen när jag tittade upp och såg alla mina ledsna kamrater började jag gråta igen. Men det kommer väl att man lär sig hantera det också.
Och slutligen gick jag och Joanna och övade på våra monologer i teatersalen. Den är så himla läskig och det spökar tydligen där. Jag tror inte på spöken alls men den är ändå helt sjukt obehaglig på kvällarna. Och eftersom Joanna är lika rädd som mig så gjorde vi det tillsammans. Det gick jättebra och jag tror att det kommer gå lika bra imorn när jag ska framföra den. Kan bero på att det har varit en så känslig dag, men i värsta fall får jag väl gå och gråta en skvätt på lunchen imorn innan lektionen börjar så jag kommer in i gråthumöret.
Nu ska jag se på vänner och sen sova. HOPPAS för allt i världen att jag mår bättre imorn. Det är så jobbigt att vara sjuk och behöva träna ändå. Man blir som ännu mer utmattad. Men som sagt, jag lägger av när jag stupat.
BTW, mina klasskompisar är så himla fina. Det är så coolt att man kan öppna sig för så många på ett så bekvämt sätt när man bara känt dom i 2 veckor. CRAZY.
Samuel (vår lärare) är han längst bak till höger.
Godnaaattt!
Den började med att jag, frida, pettan och sofie var och sprang i spåret trots att vi egentligen hade sovmorgon. Det var skönt men bidrog desvärre till att jag blivit sjukare. Men som jag sagt hela dagen när klassisarna säger att jag borde ta det lugnt: "jag tänker vara med och springa tills jag stupar" . Jag tror att Samuel skulle bli nöjd om han hörde mig säga det eftersom han sagt "bättre att svimma än att bryta en övning". Hehe. Så atte... jag tänker köra stenhårt på det. Om det då bidrar till att jag dör i lunginflammation så må så vara.
Lova att ni skriver "hon försökte bli skådespelare" på min blogg.
Efter lunchen hade vi drill. Då skulle vi först skratta så äkta vi kunde på beställning. Jag har väldigt lätt att plocka fram i princip alla känslor så det gick hur bra som helst. Jag började skratta skitfult sen skrattade jag så hjärtligt åt mitt fula skratt och alla andras skratt att jag inte kunde resa mig från golvet pga av min kramp i magen. Det var nice.
Sen skulle vi gråta. DET var jobbigt. Även den övningen klarade jag. Jag tänkte på sorgliga saker jag varit med om och stod och hulkade. När Samuel sen avbröt övningen "då kan ni trycka på stänga-av-knappen blev allt svårare. Jag kunde sluta gråta men sen när jag tittade upp och såg alla mina ledsna kamrater började jag gråta igen. Men det kommer väl att man lär sig hantera det också.
Och slutligen gick jag och Joanna och övade på våra monologer i teatersalen. Den är så himla läskig och det spökar tydligen där. Jag tror inte på spöken alls men den är ändå helt sjukt obehaglig på kvällarna. Och eftersom Joanna är lika rädd som mig så gjorde vi det tillsammans. Det gick jättebra och jag tror att det kommer gå lika bra imorn när jag ska framföra den. Kan bero på att det har varit en så känslig dag, men i värsta fall får jag väl gå och gråta en skvätt på lunchen imorn innan lektionen börjar så jag kommer in i gråthumöret.
Nu ska jag se på vänner och sen sova. HOPPAS för allt i världen att jag mår bättre imorn. Det är så jobbigt att vara sjuk och behöva träna ändå. Man blir som ännu mer utmattad. Men som sagt, jag lägger av när jag stupat.
BTW, mina klasskompisar är så himla fina. Det är så coolt att man kan öppna sig för så många på ett så bekvämt sätt när man bara känt dom i 2 veckor. CRAZY.
Samuel (vår lärare) är han längst bak till höger.
Godnaaattt!
Kommentarer
Postat av: Emma
Hej fina nicci!
Vad kul det är att läsa hur ni har det, ni verkar ha det toppen alltså! Det där med att gråta på beställning skulle jag vara bra på. man är bra på att tycka synd om sig själv om det behövs.. haha. Jag blir så glad för din skull att det verkar vara så himla bra där borta, känns jättekul att du har hittat så rätt. (om du nu har det, men det verkar så iallafall..) Vill säga en tragisk sak också: Jag har inte kvar ditt nummer!! vet inte om det är min telefon som har slarvat bort det eller vad som har hänt. Men du kanske kan skicka ett sms eller nåt, eller skriva numret till mig på faccan så jag får tillbaka det :) om jag kan få det? (Så här innan du blir skådespelare med skyddatnummer och allt.. :O);> KRAM! :D
Trackback
