Way long time no see

Ja, long time no see! Eller reed! Eller så.

Nu är jag full och glad. Hello there fjortis-Nickan som måste nämna fyllan. Jag har iaf haft en trevlig kväll. Tredje kvällen i rad som vi blev bortbjudna på mat, jag och Zak! I torsdags vare hos underbara svärfamiljen, igår var det hos Hugos fina mamma, och ikväll var det med sötis-Mami hos Bomans med flera!

Superdupertrevligt!


Vi gick iaf ut. Tanken var att vi skulle fara och festa med Emmy. Men allt blev så sent och det uppstod lite hinder så vi hamnade på Kalles. Där träffade vi min fina syster. Och fina Fredrik Forslund. Och ja. Massa fler. Det var trevligt. Nu sitter vi hemma hos oss på efterfest med Jimmy, Sebbe, jag, Zak och Hugo.
Jag hoppas lite att de ska fara snart. Otrevlig host. Men jag är bara så oändligt trött. Inget ont mot dem. Hoho. Är bara trött!

För att komma ifrån ämnet lite så kan jag ju berätta att jag äntligen har fått tips på hur jag kan börja jobba med mitt slutprojekt! Jag har velat jobba hela lovet men jag har inte alls vetat hur jag ska gå tillväga så i förrgår chansade jag och statusade (på facebook förstås) "Men var fan börjar man? HUR börjar man? Tips någon som vet?" Med världens tur så råkade min lärare faktiskt vara inne på facebook JUST DÅ så jag fick svar typ direkt och kunde påbörja mitt långa arbete. Har inte kommit så jättelångt men nu vet jag iaf hur jag ska gå tillväga!

Btw jag hoppas att ni vill komma och titta på när jag framför mitt sluprojekt. Jag är otroligt nöjd med min monolog hittills. Så det skulle vara kul om någon vill komma och kolla! jag siktar på att den ska vara mellan 30-40 min. Tänk ändå, 30-40 min ENSAM på scen. Det är fan jäääääävligt lång tid alltså!! Hehe. *Nervöööööös*


Well well. Jag vill bara säga att Zak är den finaste och sötaste och snyggaste och bästa människan jag vet, och jag älskar honom av hela mitt jävla hjärta! <3<3<3

Det kan väl förtjäna ett par fina bilder på en av de bästa dagarna i mitt liv. (En födelsedagspresent av Zak till mig: En helg i Kåbdalis, typ 2 månader efter jag åkt skidor för första gången i hela mitt liv med hans mamma och syster och blivit helt förälskad i det).








Nu ska jag hoppas på att boysen som ej bor här snart drar, för att somna i detta oväsen är omöjligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0